Många förhårdnader
Multipel skleros (lat. multipel=mångfaldig, grek. skleros=hård) är en sjukdom i centrala nervsystemet (CNS) dvs. i hjärnan och ryggmärgen. Sjukdomen kallades förr sclerosis disseminata, vilket betyder spridda förhårdnader.
Våra nervceller, neuroner, har långa utskott, axoner, genom vilka nervimpulserna leds. Axonerna är omgivna av fettrika gliaceller, som fungerar som skyddande och isolerande höljen, så kallade myelinskidor.
Inflammationer
Vid MS angrips myelinet av kroppens eget immunförsvar. Av ännu okänd anledning förstörs myelinet av vita blodkroppar. Det kallas demyelinisering. Det sker attackvis i små härdar,
lesioner, någonstans i CNS. Det uppstår en inflammation och myelinet svullnar upp. Vid svårare inflammationer förstörs myelinet. Ibland tar även själva axonet skada.
Beroende på var i CNS inflammationen finns, kan man få varierande symptom i kroppen. Då kallas angreppet för skov.
De flesta inflammationer ger dock inga tydliga symptom. När inflammationen har lagt sig, kan ibland myelinet återuppbyggas genom remyelinisering om oligodendrocyterna, cellerna som bildar myelin, är intakta. I annat fall ersätts myelinet av en annan sorts gliaceller, astrocyter. Det bildas en förhårdnad, plack, i området. Om isoleringen är skadad, kan inte nervimpulserna ta sig fram ordentligt. Det ger då symptom i olika delar av kroppen.
Myelinskadad nervcell
Ett skov kan pågå i allt från en dag till flera månader. Det kan utlösas av en virusinfektion t.ex. en förkylning, men ofta kan man inte hitta någon utlösande faktor.
70% av skoven går tillbaka helt, men en del restsymptom kvarstår ofta. Sjukdomen kan ha ett mycket nyckfullt förlopp, med perioder med täta skov, för att plötsligt lugna ner sig i flera år. Ofta börjar sjukdomen som benign MS, godartad MS, med få och lindriga skov som går tillbaka helt. Så småningom övergår ofta benign MS i allvarligare form med svårare skov eller smygande försämring med tilltagande funktonshinder.
Skovvist förlöpande MS kallas också RRMS (relapsing-remitting MS).
PPMS och SPMS
Vid primär och sekundär progressiv MS (PPMS och SPMS) har man oftast inga skov, utan försämringen kommer smygande.
Primär progressiv MS innebär att man aldrig har haft skov, utan har från sjukdomsstart ett progressivt förlopp där man blir sakta sämre utan återhämtning. Sekundär progressiv MS är den fas som de flesta med MS som går i skov förr eller senare hamnar i. Efter många års sjukdom kommer skoven glesare men man känner ändå av en försämring. Man kan ibland ha skov tillsammans med en smygande försämring, speciellt i ett övergångsskede mellan RRMS och SPMS.
Vad som orsakar försämringen vid progressiv MS vet man inte riktigt än.
10-15% av alla MS-sjuka har PPMS.
MS bryter vanligen ut i 20-40 årsåldern även om det finns de som får sina första symptom redan som barn. MS är något vanligare bland kvinnor än män, 1,6/1. MS är inte ärftligt, även om mottagligheten för sjukdomen kan vara genetisk. Vissa gener är vanligare hos MS-sjuka, än hos befolkningen i övrigt.
Ca 20% av alla MS-sjuka har någon släkting med sjukdomen. Risken ökar från ca 0,1% (genomsnitt i Sverige) till 2-4% om man har en nära släkting med MS. Studier visar att enäggstvillingar till MS-sjuka har 28% risk att få MS, trots att man har samma gener. Det behövs alltså en utlösande faktor.
D-vitaminbrist i något skede av livet, kanske redan i fosterlivet, samt rökning, aktiv som passiv, ökar också risken.
Det pågår forskning på flera områden.
MS är en sjukdom som främst drabbar den vita befolkningen i tempererade områden: norra Europa, norra USA, södra Canada och södra Australien. Detta stödjer teorier om både genetiska orsaker och omgivningsfaktorer såsom virus. I Sverige finns ca 17 000 MS-sjuka.