Här kan Ni läsa om de vanligaste frågor jag får, både från andra sjuka och från studenter och närstående.

Vad är ett skov?
Ett skov är en tillfällig försämringsperiod. Man får nya symptom eller tidigare symptom återkommer eller förvärras. Ett skov kan pågå i allt från några dagar till flera månader. För att ett nytt symptom ska betecknas som ett skov, måste det kvarstå i minst 24 timmar. Skovet upphör så småningom och symptomen drar sig tillbaka, men ofta blir en del försämringar bestående. Ca 70% av alla skov går helt tillbaka.

Vad händer i kroppen vid ett skov?
Myelinet, det isolerande höljet kring nervtrådarna i centrala nervsystemet och i viss mån även själva nervtråden, angrips av immunförsvaret. Det uppstår en inflammation och området svullnar upp. Nervsignalen kan inte ta sig fram ordentligt vilket ger symptom i kroppen.
Om både myelinet och cellerna som bildar myelin är förstörda, bildas ärrvävnad, plack, på området. Annars kan en viss återbildning ske.

Är MS ärftligt?
Nej, men mottagligheten för sjukdomen ökar om man har en nära släkting med MS. Undersökningar visar att risken för MS ökar, från ca 1/800 i Sverige, till ca 2-5/100. Ökningen är stor men risken ändå ytterst liten, 2-5%.

Bör man äta särskild kost vid MS?
Det finns inga "regler" om mat för MS-sjuka. Det kan dock vara bra att minska på animaliskt fett och använda solrosolja i matlagning. Vissa essentiella fettsyror som är viktiga för nervsystemet finns i gröna grönsaker och fet fisk. Man ska försöka äta så allsidigt och nyttigt som möjligt dvs sånt som är bra för alla människor, samt undvika övervikt. Ett tillskott av vitaminer och mineraler i lagom mängd skadar inte. Själv tar jag tillskott av omega-3 och D-vitamin.

Varför får man MS?
Det vet man inte. Orsaker till MS har man letat efter på mer eller mindre (o)troliga ställen: Barnsjukdomar, uppväxtförhållanden, om man vuxit upp med hundar(!), amalgam, gener. Att vissa gener är vanligare bland MS-sjuka vet man idag, och att MS är vanligare i tempererade områden, bland kaukasier. Rökning och passiv rökning ökar risken, samt brist på D-vitamin. Men varför just du eller jag fick det, vet man inte. Troligen är orsakerna många och ser olika ut hos olika människor.

Hur reagerade dina närstående vid diagnosen?
När jag fick diagnosen hade jag haft symptom i många år. Mamma hade länge sett att jag inte mådde bra. Därför tror jag att hon, precis som jag, blev lättad av att överhuvudtaget få ett besked. Att det sen inte är lätt att se sitt barn sjukt förstår nog alla föräldrar...
Min dotter var 5 år då och visade inga tecken på reaktion, förmodligen för att jag och "mommo" tog det med fattning. Ett halvår senare, när jag hamnade på sjukhus första gången, blev hon rädd och trodde att jag skulle dö. Vi blev alla rädda...
Mina vänners reaktioner har varierat, men eftersom jag gärna har pratat om det, har det oftast blivit avspänt.