Bromsmediciner har funnits på marknaden ett antal år nu. Den första kom 1995. Än så länge finns bara bromsmedicin mot RRMS (skovvist förlöpande) och SPMS (sekundärprogressiv).
Medicinerna är dyra, men högkostnadsskyddet sänker patientens kostnader till max 2100 kr/år.
En lindring av skoven kan vara mycket betydelsefull och en fördröjning av handikapputvecklingen är ovärderlig. De ibland svåra biverkningarna gör tyvärr att många inte kan ta medicinerna, men det kan vara värt att prova i alla fall. De flesta biverkningar minskar med tiden.

De flesta bromsmediciner har bara dokumenterad effekt mot RRMS, men det pågår forskning med flera av dessa nedan även mot progressiv MS.

β-interferonerna Avonex, Betaferon och Rebif
Betainterferon är ett av immunförsvarets ämnen. Det verkar immunförändrande. Det dämpar överaktiviteten i immunförsvaret och har en antiviral effekt och skyddar på så sätt mot infektioner. Gammainterferon, också ett ämne hos immunförsvaret, tros vara ett av skadeämnena vid MS och β-interferonet minskar mängden gammainterferon.

SprutaSprutor
Avonex injiceras intramuskulärt en gång i veckan, dvs en spruta ca 3 cm in i en muskel.
Betaferon injiceras subkutant varannan dag, dvs en spruta ca 1 cm in under huden.
Rebif injiceras subkutant tre gånger i veckan.
Rebif finns i två olika doser, normal och högdos. Högdosen har dubbelt så mycket aktivt ämne, 44 µg jämfört med 22 µg i normaldosen. Det är dock samma mängd vätska som injiceras. Numera ges ofta högdos i första hand, eftersom effekten är något bättre än för normaldosen. 44 µg kan ge mer biverkningar, så i de fall är 22 µg en lämpligare behandling.
Här är en film om hur betainterferon fungerar. Den är på engelska:
Betainterferon på Youtube »

Biverkningar
Biverkningarna är likvärdiga hos alla β-interferonerna. Den vanligaste är influensaliknande symptom som feber, frossa, led- och muskelvärk och huvudvärk. Dessa biverkningar brukar försvinna inom ett dygn efter att man tagit sprutan och det hjälper om man tar sprutan på kvällen tillsammans med Panodil eller liknande. Menstruationsstörningar kan förekomma. Försämrad hårkvalitet är vanligt. Efter några månader är biverkningarna
Betaferon och Rebif kan ge hudreaktioner på injektionsstället i form av ömhet, rodnad och klåda.
Tyvärr finns risk för att man utvecklar neutraliserande antikroppar mot medicinerna, vilket kan göra behandlingen verkningslös.

Copaxone
Copaxone (glatiramer acetat) är uppbyggt av fyra aminosyror till ett ämne som påminner om myelin. Hur det fungerar vet man inte riktigt, men en teori är att det binder vid T-cellerna (vita blodkroppar) och aktiverar inflammationsdämpande T-celler (T-suppressorceller).
Copaxone injiceras subkutant en gång om dagen.
Biverkningarna är få och lindriga. Andnöd och tryck över bröstet i några minuter direkt efter sprutan är det vanligaste (obehagligt men ofarligt). Irritation vid injektionsstället förekommer också, men brukar vara så lindrigt att man kan fortsätta med medicinen. Efter många år kan man få gropar där det saknas underhudsfett på stickställena. Då kan man inte och ska inte sticka sig där mer.

TysabriDropp
Tysabri (natalizumab) är en bromsmedicin med monoklonala antikroppar som blockerar ett protein, alfa-4-integrin och på så sätt stoppas de vita blodkropparna från att ta sig förbi blod-hjärnbarriären in till CNS.
Skoven minskas med 2/3 i genomsnitt. Handikapputvecklingen bromsas med över 50%. Medlet fås som intravenöst dropp var 4:e vecka. I allmänhet är biverkningarna få och lindriga och många vittnar om att de mår jättebra av medicinen.
Man har sett att Tysabri kan ge leverskador och ökad risk för malignt melanom har rapporterats. Man vet ännu inte om det finns samband, men eftersom medicinen dämpar immunförsvaret, är det inte helt omöjligt.
Här är en film om hur Tysabri fungerar. På engelska:
Tysabri på Youtube »

PML
Det finns en ytterst liten risk att utveckla PML (progressiv multifokal leukoencefalopati), en svårt invalidiserande, ofta dödlig virusinfektion, vid behandling med Tysabri.
Viruset JC är ett retrovirus som ligger latent hos en majoritet av befolkningen, men ett normalt immunförsvar håller viruset under kontroll. Då Tysabri dämpar immunförsvarets aktivitet i hjärnan, och på så vis skyddar centrala nervsystemet hos oss med MS, har detta virus fått övertaget.
Man gör därför ordentliga uppföljningar regelbundet av alla patienter som får Tysabri. Man får inte heller ta några andra immundämpande medel i samband med Tysabribehandling.

De efterlängtade nålfria bromsmedicinerna Gilenya, Tecfidera och Aubagio

Gilenya
(fingolimod) En tablett om dagen är allt som behövs. Ämnet hittades när man undersökte ett traditionellt kinesiskt läkemedel för evig ungdom!
Här är en film som visuellt förklarar hur Gilenya fungerar. Den är tyvärr på engelska:
Gilenya på Youtube »

Tecfidera
Ska tas två gånger om dagen.

Aubagio
En tablett om dagen.

Mabthera
Mabthera (rituximab) är, i likhet med Tysabri, en monoklonal antikropp. Den motarbetar immunförsvarets B-celler, medan Tysabri ger sig på T-cellerna.
Man får medlet i dropp 2 gånger med 2 veckors mellanrum. Sedan behöver man inte ta medicinen igen förrän efter ca 6 månader. Mabthera används också mot ledgångsreumatism och vissa former av cancer.

Lemtrada
Lemtrada ges i dropp och är en kraftfull behandling som kan stoppa MS helt hos vissa.

Stamcellstransplantation
Denna behandling är det närmaste ett bot, som finns idag

Novantrone
Novantrone (mitoxanthrone) kan ge en fördröjning av försämringen hos personer med allvarlig skovvis förlöpande och sekundär progressiv MS.
Novantrone är ett cellgift som används vid cancer. Effekten av Novantrone är ofta mycket god, men det kan ge svåra biverkningar. Det är cardiotoxiskt dvs giftigt för hjärtat, varför man bara kan behandlas under en viss tid, ca 2 år. Det finns också en minimal risk att man utvecklar en form av leukemi. Även sterilitet p.g.a. förstörda äggstockar och för tidig menopaus är en risk vid cellgiftsbegandling. Hos män kan spermiekvaliteten försämras, ibland för gott.
Vanliga biverkningar är illamående och lätt håravfall.
Novantrone ges i dropp på sjukhus var 3:e månad, totalt 8 gånger.

IVIG
IVIG (intravenöst immunglobulin) är en bromsmedicin som består av antikroppar, proteiner som ingår i immunförsvaret. Medlet som används heter Gammagard. Det ges som dropp en gång i månaden, alternativt varannan månad. Biverkningarna brukar vara lindriga, men eftersom det är en blodprodukt dvs den tillverkas av givarblod, finns alltid en liten risk för virussmitta och koagulationsproblem mm. IVIG finns tillgängligt mot skov-MS, men ges numera oftast bara p.g.a. amning, då övriga bromsmediciner inte är lämpliga.
Effekten av IVIG är inte lika tydlig som de andra bromsmedicinerna.

Mina erfarenheter
Jag har personligen erfarenhet av många bromsmediciner. Jag började med Avonex i augusti -97. Efter varje spruta fick jag 40 graders feber, frossa och värk, vilket dock lindrades något med vanliga värktabletter.
Jag hade sprutfobi, visade det sig. Jag stålsatte mig varje måndag för att ta min spruta och hoppades att det skulle bli lättare med tiden. Det blev tvärtom... till slut gick det inte längre, utan jag fick be om hjälp med sprutorna.
I mars -98 gick jag över till Betaferon, för att få kraftfullare medicin, eftersom jag trots behandling hade fått flera svåra skov. Kraftfullt blev det! Efter en månad fick jag så svår magkatarr, att jag behövde Losec. Detta upprepades flera gånger, tills jag efter ytterligare någon månad gav upp och provade Rebif, som ju är mer lik Avonex, som min mage tålde.
Det gick en vecka innan magbesvären var tillbaka.
När jag började med subkutana sprutor, klarade jag att sticka mig själv och fobin försvann.

Från september -98 använde jag Copaxone, en bromsmedicin av ett helt annat slag, och hade bara några mindre skov under 6 år. Tyvärr blev återhämtningen efter skoven sämre med tiden och jag fick problem på injektionsställena efter flera års dagliga injektioner. Underhudsfettet hade försvunnit och det gjorde jätteont att ta sprutorna.

I juni -05 fick jag därför min första dos Novantrone. Första infusionen gick helt utan problem! Jag tappade lite mer hår än vanligt, men i övrigt hade jag inga biverkningar. Efter påföljande doser var jag illamående i några dagar, upp till en vecka. Min sista dos Novantrone fick jag i mars -07.*
Tyvärr fick jag urinvägsinfektion 4 gånger av 8, varav en troligen resulterade i ett skov. Jag råkade också ut för den ovanliga bieffekten att mina äggstockar blev förstörda av cellgiftet. Jag hade inga planer på fler barn så steriliteten i sig är inget problem, men att hamna i klimakteriet vid 36 var inte kul alls...

I oktober -07, fick jag min första dos Tysabri. Det var spännande att få prova en ny medicin som förhoppningsvis hade god effekt på min MS. Jag funderade länge och väl, med tanke på PML och att medlet är så pass nytt och oprövat, men det fanns inga alternativ för mig, då jag gått igenom hela arsenalen av bromsmediciner, och jag har valt att lita på den information jag fått om att risken är miniminiliten (nästan obefintlig...).
I början var effekten jättebra. Efter 4:de dosen fick jag ett skov, men var återställd på bara 2 veckor! Så snabb återhämtning har jag aldrig haft förr. Efter ytterligare ett halvår fick jag ett till skov, som gick tillbaka snabbt precis som det första. All cred ger jag åt Tysabri!
Sen, efter lite drygt ett år med Tysabri fick jag ett skov som placerade sig så illa i halsryggmärgen, där jag redan har haft många skov, att jag inte återhämtat mig mycket alls...
Jag fortsatte ändå med medicinen, för man vet inte hur illa jag hade drabbats om jag inte hade haft Tysabri.
Numera testar man via blodprov om man har JC-virus, viruset som orsakar PML Jag hade det inte, så jag fortsatte med Tysabri i ca 4 år. Jag hade skov en eller två gånger om året, så till slut bestämde vi att det är dags att prova nytt igen.

Gilenya låg i pipeline, så jag avvaktade tills jag kunde få den. Tänk att få tabletter istället för nålstick! Underbart! Effekten uteblev dock. Skoven fortsatte som vanligt. Efter ett år blev det så dags att byta igen.

I april -13 fick jag mina första doser av Mabthera. Än så länge verkar det positivt. Inga skov, inga biverkningar, bortsett från yrsel i ca en vecka efter dropp de första tillfällena.

Jag började bli svårstucken efter många år med dropp: kortison, Novantrone och Tysabri, så 2009 fick jag opererat in en port-a-kath, en dosa under huden vid ena bröstet, som jag fick dropp igenom. Fungerade kanonbra, tills den blev igentäppt, så efter 5 år togs den bort.
Nu får jag dropp var 6:e månad och mina vener klarar det fint.
Mabthera har hållit mig skovfri i över två år nu så jag tror verkligen att den har effekt!

Nu, sommaren 2016, har jag fortfarande Mabthera, men min MS har övergått i sekundärprogressiv form.